Dessa sidor skall ses som ett kompliment till boken ”Bli Sändaramatör”. Denna sida är klar med reservation för fel.

Komponenter och deras egenskaper

Resistans

Resistans mäts i enheten Ohm Ω. Som symbol för resistans används R

1kΩ = 1 000Ω
1MΩ = 1 000kΩ

Resistor – motstånd

Schema symbol:

Motstånd – Resistorer skapar spänningsfall och begränsar strömmen i en krets. Elektronerna måste arbeta för att ta sig igenom. Detta arbete omvandlas till värme. Därför är det viktigt att veta vilket effektvärde motståndet skall tåla, tex. 0,5W, 1W, 2W upp till 100W.

Motstånd är en av de vanligaste komponenterna. Motstånden känns oftast igen på de färgade strecken som finns ritade på dem. Färgerna talar bland annat om värdet på motståndet och hur mycket effekt det tål. Det finns sammanlagt tolv olika färger som kan kombineras på olika sätt.

Potentiometern

Schema symbol:

Potentiometrar är varierbara motstånd som tillåter att man ändrar resistansen mekaniskt. Potentiometrar är vanliga komponenter tex. som reglage för volym på en radio. Potentiometern består av en vridarm rörs över en ringformad motståndsplatta.

Kapacitans

Kondensator

Schema symbol

Kapacitansen mäts i enheten Farad, som förkortas F.

Farad är ett mycket stort värde därför används microFarad µF, nanoFarad nF eller pikoFarad pF

1µF = 0,000001 F
1nF = 0,001 µF
1pF = 0,001 nF

Kondensatorn består av två metallplattor som sitter mycket nära varandra och skiljs åt av ett tunt lager luft, papper, plast, keramik eller oxid. De båda plattorna har positiv respektive negativ laddning. Tack vare det isolerande skiktet kan de båda plattorna laddas upp innan elektronerna börjar strömma över från den negativt laddade till den positivt laddade sidan.

Denna förmåga att laddas upp kallas kapacitans och den används till att samla upp och bevara en elektrisk laddning. Kapacitansen bestäms av plattornas storlek och avståndet mellan plattorna. En kondensator släpper igenom höga frekvenser lättare än låga.

Motståndet hos en kondensator kallas kapacitiv reaktans och mäts i Ohm.

En kondensator släpper inte igenom likström!

Olika konstruktioner är lämpade för olika ändamål. En del kondensatorer måste polvändas rätt.

Keramiska kondensatorer
En keramisk kondensator är opolariserad. Den är tålig för överspänningar och är inte så känsliga för temperaturer och frekvenser.

Plastfilmskondensator
Till plastfilmskondensatorer hör alla typer som heter något på poly.. (polyester, polystyren, polypropylen o.s.v.) Egenskaper hos dessa är att de har små förluster, de är opolariserade och lämpliga i filter av olika slag.

Elekrolytkondensator

Schema symbol

Elektrolytkondensatorer används ofta som spännigsutjämnare s.k. glättningskondensatorer i nätdelar. Elektrolyter finns med värden från några mikrofarad till flera Farad. Elektrolytkondensatorn är polariserad, d.v.s. att den har en plus och en minuspol. Ju större en elektrolytkondensator är i kapacitans räknat, desto sämre egenskaper vid högre frekvenser. I nätdelar bör man därför komplettera elektrolyterna med t.ex. en polyesterkondensator. En elektrolytkondensator föråldras, vilket går snabbare vid högre omgivande temperatur. Vid medelvarma temperaturer kan den hålla flera tiotals år.

Vridkondensator

Schema symbol

Somliga kondensatorer justeras med en trimskruv. Plattorna vrids in och ut ur varandra och på så sätt ändrar man kapacitansen. Vridkondensatorn används idag främst när det gäller att anpassa en antennkrets, tex. i slutsteg eller antennavstämningsenheter.

Induktans

Naturlagarna säger att om vi låter en ledare genomflytas av en ström, uppstår ett magnetfält runt ledaren (Induktans). Detta sker också när vi låter en ström genomflyta en spole med skillnaden att magnetfältet blir starkare runt en spole än runt en enkel ledare.

När en likström flyter genom spolen kommer den att passera obehindrat. Det är endast i inkopplingsögonblicket som ett magnetfält byggs upp och ger en motriktad kraft som bromsar strömmen. Magnetfältet är sedan konstant och bara spolens resistans påverkar strömmen.

När man däremot skickar en växelström genom spolen kommer det att byggas upp ett växlande magnetfält runt spolen. Det ger upphov till motsatt kraft vid varje växling av strömmen. När vi ökar frekvensen blir det allt svårare för ström att passera. Vi får ett växelströmsmotstånd, reaktanssom mäts i Ohm.

Induktans mäts i enheten Henry (H). Ett värde på 1 H är oerhört stort. Oftast används enheterna milliHenry mH eller microHenry µH. I scheman och i matematiska formler betecknas spolar med bokstaven L.

Induktor – Spole

Schema symbol

En induktor släpper igenom likström men spärrar mer eller mindre för växelström. Detta är det motsatta förhållandet mot kapacitans.

Värdet för induktansen beror på spolen storlek och antal varv. Man kan också mångdubbla värdet för induktansen genom att linda spolen på en kärna av magnetiskt material tex. järn eller en gjuten kärna innehållande järn- eller ferritpulver. Spolar används för att filtrera bort oönskade frekvenser eller för att dämpa vissa signaler.

En spole släpper igenom låga frekvenser lättare än höga.

Transformator

Schema symbol

En kompontent som består av två spolar är en transformator. När ström flyter bildas ett magnetfält bildas runt den ena spolen som överförs till den andra spolen. Spänningens storlek beror på antalet lindningsvarv i spolarna. För att magnetfältet skall hålla sig kring spolarna förser man transformatorn med en kärna av något magnetiskt material tex. järn. Kärnans storlek bestämmer hur många lindningsvarv som behövs (varv/volt) och hur stor effekt som skall förflyttas.

Den lindning (spole) som matas med spänning kallas för Primärlindning och den som lämnar den omvandlade spänningen kallas för Sekundärlindning. Det finns ingen fysisk förbidelse mellan lindningarna och då kallas transformatorn för en fulltransformator.

En enklare transformator är spartransformatorn. Den består bara av en lindning. Den önskade spänningen fås genom att göra ett uttag på lindningen.

Transformatorn används för att omvandla elnätets 230volt till lägre eller högre spänning. Vid inkoppling på elnätet används alltid en fulltransformator!

Benämningen för transformator är TR

Radiorör

Schema symbol

Finns variantermed det är nastan bara Triod röret som används idag.

Rör används allt mindre idag men förekommer i radioslutsteg och effektförstärkare. I äldre radiomottagare och sändare fanns mindre eller inga transistorer, istället fanns det radiorör. Radiorör matas med hög spänning mellan 2000 och 4000 volt.

Anslutningarna i röret kallas Anod och Katod. Det finns även ett styrgaller. Radioröret fungerar genom att elektroner slungas ut och åker till anoden när katoden upphettas; elektronerna kan inte åka från anoden till katoden, så röret blir en likriktare. Med ett galler mellan katod och anod bildar röret en triod. Spänningen mellan katoden och anoden stryps om gallret påförs en negativ spänning, vilket gör att trioden kan fungera som en förstärkare.

Benämningen för rör är V (Valve)

Diod

Schema symbol

Dioder leder ström i en riktning. Dioder kan användas för att omvandla (likrikta) växelström till likström. Den kan också användas för att spärra ström i en riktning i likströmskretsar.

Dioder är halvledare och består av ett grundmaterial (oftas kisel) som man blandat med andra ämnen. Beroende på vilket ämne man blandat i (dopat kiseln med) så finns det antingen ett överskott på elektroner, eller ett överskott på atomer som kan ta emot en elektron till. Det första materialet är av P-typ och det andra materialet är av N-typ. Om man kombinerar de två typerna får man intressanta egenskaper i övergångarna mellan materialen. Dioder är halvledare som består av två sidor, eller halvor, en P-sida och en N-sida. I övergången mellan materalen uppstår en sorts barriär som gör att resistansen blir väldigt låg för ström som passerar i ena riktningen, framriktningen, men väldigt hög för ström som försöker passera i andra riktningen, backriktningen. Dioder måste därför vändas åt rätt håll, och är försedda med en märkning som talar om vilken anslutning som är katod (ut ur dioden i framriktningen). Den andra anslutningen (in till dioden i framriktningen) kallas anod.

Zenerdiod

Schema symbol

En speciellt diod är zenerdioden som även leder i backriktningen. När man leder en ström i backriktningen så får man ett spänningsfall med en bestämd spänning. Denna spänning blir lika stor även om strömen varierar. Dettar utnyttjar man bland annat i nätaggregat för att få en stabil spänning.

Zenerdioden har oftast fast värden tex. 5, 12 eller 15Volt samt i olika effekter.

Den effekt som utvecklas blir P = U x I, d.v.s det spänningsvärde som dioden är märkt med gånger strömmen.

Zenerdioden är inte lämplig när man skall ta ut stora strömmar.

Benämningen för zenerdiod är D eller Z

Transistor

Schema symboler

Principen för en transistor är att man med en liten ström styr en stor ström. Transistorn kan användas som förstärkare eller som switch (strömbrytare).

Transistorn består av tre delar. Dessa delar är emitter, bas och kollektor.

C – Kollektorn (uppsamlare) Ansluts till den källa som skall styras
B – Basen är den anslutningen som skall styra transistorn
E – Emittern (avge) är den anslutning som lämnar strömen.

Det finns två vanliga typer av transistorer och det är PNP och NPN. För att styra NPN trasistorn skall man lägga en possetiv spänning på basen. En PNP transistor styrs med en negativ spänning på basen. Kollektorn skall också ha en negativ matningsspänning.

Transistorn har en strömförstärkning vilken är förhållandet mellan en liten basström och en stör kollektorström.

Beteckningen för transistorer är T.